Chamomile

Läste en liten intervju i tidningen idag. De intervjuade en man som var ordförande (eller liknande) i nudistföreningen. Hur som helst sa han att hans förening ordnat ett luciatåg, ett nudist luciatåg med nakenbad och de hade inte ens glitter, sjärngossestrutar eller tomteluvor. Dessutom har inte den 13:e december varit än och de sjöng inte heller. Jag antar att eftersom det var bad så hade de inga ljus heller. Hur mycket kan man kalla det ett luciatåg utan glitter, stjärngossestrutar, sång och ljus? Det kallar jag mer bara en grupp människor som badar nakna...

Du vet den här känslan man får av att man dragit på sig för mycket jobb, du vet när man får lön från sex olika arbetsgivare för att man helt enkelt jobbar på sex olika ställen. Så har jag kanske känt lite nu. Och nej, jag tjänar inte mer än den som har ett jobb för jag jobbar inte mer, jag har bara fler jobb men inte mer jobb. Ibland känns det som ett jobb i sig att hålla reda på tider och pass på alla olika ställen. Jag ser hur jag en dag kommer att vakna och åka till helt fel ställe för att jobba. Än så länge har det inte hänt i alla fall.

Igår när jag tog sista pendeltåget hem på kvällen (eller efter 00 räknas det väl som natt?) så satt jag och undrade om jag nu var tvungen att hålla mig uppe när jag kom hem eller och jag fick gå och lägga mig direkt. För det är en av sakerna som är knepigt med olika jobb varje dag, att jag, som igår, började på skolan kl 8 (dvs gå upp klockan 6) och sen efter det var jag ledig på eftermiddagen ett par timmar och sen jobbade jag till midnatt (dvs komma hem klockan 01 om jag har tur med tåg osv.). Det fungerar ju så länge det ligger på det sättet men om det är tvärtom att jag kommer hem klockan 01 och ska upp klockan 6 då är det värre. Eller rättare sagt; då går det inte. Men det är väl det som är det underbara med att vara extra överallt, jag väljer precis själv vilka pass och inte som jag vill jobba, jag gör mitt eget schema. Behöver jag pengar så kan jag jobba jättemycket sen om jag vill åka bort en månad behöver jag inte fråga någon om lov.

Den sidan till det här som jag tycker är tråkig är att jag aldrig riktigt blir hemma någonstans. Jag är sällan den som vet bäst på jobbet, utan jag är alltid lite nubie överallt. En del säger att det är en stor fördel för då kan dem inte förvänta sig så mycket av en och man kan göra hur mycket fel som helst eftersom man är nybörjare. Och visst är det så. Jag behöver inte ens oroa mig för att göra ett dåligt jobb eller för ekonomiska krisen för den delen heller, för det värsta som kan hända är väl att jag får sparken från ett ställe eller två för att ta i, men då har jag fyra ställen kvar, jag tror inte jag svälter direkt. Visar det sig en dag att ekonomin inte går ihop, ja men då är det väl bara att plugga. Huvudsaken är att jag känner mig fri nu att göra som jag vill. Jag jobbar inte på bra på mitt jobb för att jag måste utan nu gör jag det för min egen skull, för att jag tycker att det är kul och för att jag lär mig. Och jag har verkligen lärt mig mycket, det bästa från alla olika jobb känns det som. Sen när jag börjar plugga så kan jag välja och vraka mellan extrajobben.

Det värsta är att jag vill ha fler jobb. Jag är så rastlös och tröttnar så lätt, jag vill prova på något nytt, igen och igen. Om ett år kommer jag väl ha 12 jobb. Men än så länge är jag ung. I framtiden hoppas jag att jag hittat det jobb jag verkligen trivs med och stadgat mig. Slutat playa runt och ha något seriöst som jag älskar jag kommer lägga alla tillfälliga kontakter bakom mig och vara trogen en enda, den rätta. Så kommer vi leva lyckliga i alla våra dar, mitt jobb och jag.

Valet i USA avgjordes inatt. Det vet väl alla. Obama vann och det önskade alla. Nu säger jag alla som man säger alla nu för tiden, man säger alla men menar de flesta. Ibland menar man inte ens de flesta, utan bara de som är en närmast, dvs, ens egen ålder, hudfärg, läggning, religion, etnicitet, klass osv, till och med så smått som umgänges krets "Men herre gud alla skulle väl kunna döda för att få ligga med Jude Law!?" Den allra största delen av mänskligheten (alla) vet inte ens vem Jude Law är. När vi talar om Obama talar vi lite större än bara en visst typ av människor i ett visst område. Obama, eller USAs president som han kommer att börja kallas i januari, kommer att påverka många människor, många av dem som inte ens vet vem han är. Detta är anledningen till att jag följde valet i USA. USA är ett land som alltid tyckt att de står över alla och ska ha med allt att göra. Det har blivit naturligt att vi förväntar oss att USA ska ordna, fixa eller åtminstonde lägga sig i om ett krig eller liknande är på gång. Få sitter ju och väntar på hur Kinas politiker skall uttala sig om större saker som händer i världen trotts att de har en mycket större befolkning, men när USAs president harklar sig så tystnar värden.

Detta är anledningen till att jag följt USAvalet någorlunda. Så lång som jag brytt mig. USAs politik påverkar oss. Mil och mil av av hav med enorma valar och hajar skiljer oss åt och ändå är det en enda snubbe på andra sidan som kan sätta skräck i oss alla. Vi utanför de förenta, vi kan sitta och titta på, sitta uppe hela natten och följa men vi kan inte påverka. VI ska däremot leva med konsekvenserna av amerikanernas val.

Hade jag fått välja, om min röst hade räknats hade den gått till Obama. Det var inte solklart för mig att hålla på Obama eftersom alla andra gjorde det. Bara för att en majoritet (alla) vill en speciell sak behöver det inte vara rätt, harkel-Hitler-harkel. Jag menar förr var det naturligt att alla hatade svarta, för dem var det lika självklart som att det idag är självklart att Obama är bra för USA. Majoriteten är sällan ett mått på rätt och fel utan mer en siffra, sällan en värdering så mycket som det är ett bevis på samtidens anda. Igår var svarta minde värda och idag är de presidentmaterial.

Obama har försökt att inte göra sin presidentpost som ett val mellan svart och vit, han har försökt undvika rasfrågan. Men det är oundvikligt och jag behöver inte gå in på varför för att det syns. Nyamko Sabuni, sverigens integrations- & jämställdhetsminister, sa idag i Efter tio att hon tyckte att Obama skulle vinna för att han var en "politiker som råkar vara svart och inte en svart politiker". Detta trodde hon också var anledningen till att Obama kunna gå så långt och andra inte för att de varit svarta först och främst och sedan politiker.

Jag tror att många idag är glada över att Obama vann utan att vara särskillt insatta, för det är politiskt korrekt. Jag tror att det finns människor som idag tycker att han är en värdig president utan att vara alls så säkra på hans politik. Jag såg även ett annat inslag på TV idag när de gick ut och frågade amerikaner hur mycket de visste om valet. De fick tag på en ung svart man med Obama T-shirt och frågade en fråga om MaCain, kommer inte ihåg själva frågan för jag fastnade på den unga mannens svar, jag minns i alla fall att det var en relativt enkel fråga varpå den unga mannen svarar "Jag vet inte, jag är inte så insatt i MaCains politik". Hur kan man vara så insatt i Obamas politik att man går med en Obama tröja utan att veta grundstolparna i MaCains politik? Då röstar man bara på utseendet, på hudfärg. Visst kan man tycka att Obama gör bra politik men om man inte vet vad man jämför med vet man inte om det finns något bättre. Den här mannen röstar för ett beslut som kommer att påverka stora delar av världen och han är "inte så insatt". Jag är mer insatt fast jag bor i Sverige och bara skummat igenom de flesta USAvals artiklar, eventuellt fastnat på någon dokumentär om det men inte mer. Det jag har gjort mer är att jag läst texten och inte bara tittat på bilderna. Svart vs vit.

Jag skulle ha röstat på Obama för hans politik om skatter (som han vill höja över en viss inkomstsumma), abort (han är för valet att göra som man vill), och framför allt irakkriget (han vill dra tillbaka trupperna inom 16 månader, en trupp i månaden. För mig räcker det inte att Obama står för det här för MaCain skulle ju kunnat stå för ännu bättre saker. Nu tycker inte jag det. Jag skulle inte röstat på MaCain för att hans politik om skatter (som han vill sänka), abort (som han är emot utom i extremfall), kriget (som han vill fortsätta).

Jag log idag när Obama fick 52% av rösterna för att jag också vill se en svart president. Detta val handlade inte om ras men det handlade om acceptans. Det ska inte vara så att en svart man bara kan bli president precis som en vit man inte bara kan bli president. Men en svart man med bra politik är i mina ögon en mer värdig president än en vit man med exakt lika bra politik för att det finns en sak som en vit mans politik har svårt att uppnå och det är acceptansen. USA kommer aldrig att acceptera en svart man som president fören de får se en svart man göra ett bra jobb som president. Detta är kvarlevorna av djup rasism och om det är så hårt arbete som krävs för att den rasismen skall dö så finns det idag en man som kan göra det bra och han heter Barck Obama. En man värdig att styra över det mäktigaste som dag existerar.

Sitter och käkar frukost och ska snart iväg till nya jobbet. Efter det var det tänkt att jag och några tjejkompisar skulle ut och käka men jag har förgäves försökt boka bord. Vi hade tänkt gå till en Libanesisk restaurang som heter Tabouli men det var fullt idag.

Igår kom J hit och vi kollade på Sex and the City - filmen. Jag tycker den var bra, lite utdragen kanske. Sen snacka vi killar och smink. Det var en riktigt mysig tjejkväll. Jag och Pelle skulle egentligen gått på Halloweenfest hos en killkompis till honom, temat var Cowboy och Indian och jag hade fixat en perfekt indianförklädnad men självklart blir det kaos på Pelles jobb och han måste hoppa in och jobba hela natten. Har jag tur får jag träffa hoom nu på morgonen innan jag sticker men annars får vi väl ses imorgon. Fast det var inte det värsta, det värsta var att jag hade en så sjukt bra indianlook, helt i onödan! Ikväll ska vi ju ut och käka så det verkar inte bli något halloween firande för mig, har blivit inbjuden på fester hos halvbekanta men då känns det faktiskt bättre att gå ut och käka på en shysst restaurang med de närmaste tjejkompisarna.

Happy Halloween (eller vad man säger)!

ÅHH. Bankpissskit. Jag är så sjukt dålig på allt som har med banker och myndigheter att göra. Nu fattar jag verkligen ingenting. Jag har så svår att lära mig och förstå saker som det inte finns en tydlig,och i mitt huvud, logisk mall på. Bankkillen förklarade typ fem gånger och ändå sitter jag som ett frågetecken. Sådär har jag alltid varit, vissa saker är bara helt omöjliga för mig att förstå och jag känner mig så jävla korkad. Jag har prcis skaffat fyra nya konton, utöver det första jag hade. FEM konton?! Kan hon inte fatta att jag hade svårt för det här med överföring, bokföring, ränta och allt det andra redan när jag hade ett konto? Tror jag har bankylexi eller något för jag har aldrig fattat sådana här saker. Grejen är att jag är jävligt ekonomisk av mig och har aldrig missat en räkning eller så för att jag inte haft pengar eller varit slarvig, utan för att jag inte fattar vad dem snackar om.
- Aha men jag trodde dem överfördes automatisk.
- Nej, det gör bara räntan av konto ett som överför till konto tres ursprunglig belopp som sedan omvandlas till det uttagna beloppets värde av konto fem. Konto fyra i sin tur visar det utnyttjade beloppet under första kvartalet som du sedan kan ta ut i form av sparränta i konto ett som sedan görs av dina stående överföringar som måste överföras senast den sista med inte före den 25:e om det inte är så att det är en ränta som överstiger det faktiska beloppet som då gör att sparkontot binds fram till årsskiftet. Sen är det bara att du fyller i det här pappret på 278 sidor, läs igenom noga och skriv under så överför vi dina fonder från den andra banken till oss. Super enkelt!

Nu är det inte exakt så dem säger, eller ens så överhuvudtaget, för om jag skulle minnas vad dem sa och vad som kom först och vad som kom efter så kanske jag skulle ha en liten chans att hänga med men nu är jag pankaka. Jag känner bara hur jag blir överkörd och lite halvt bestulen. Jag vet tt jag har pengar, jag undrar bara vart dem är hur fan jag får tag på dem. Funderar på att köra den gamla hederliga sparformen under madrassen. Lätt att komma åt, lätt att se hur mycket man har.

Det värsta är väl ändå det här med finanskrisen, man ska försöka hänga med och förstå vad som händer, när man egentligen inte fattar någonting. Jag fattar inte hur det kan spela någon roll om dollarn går upp och om en bank i USA går i konka. Vad har det att göra med oss? Jo, visst jag fattar att vi handlar mycket med USA och så vidare men hur fan får det våra banker att krisa? Dom borde ju tjäna bättre eftersom dollarn är låg?

Nej, nu är det i alla fall bestämt; det första jag ska skaffa när jag blir rik (det går före skönhetsoperationer, en natt med Brad, PUB-huset att inreda som en lägenhet och en söt liten ö vid Hawaii) är ett lag av små bankmän som får sitt och sköta min bokföring och all den där skiten. Dom ska helst inte prata med mig utan bara sitta inlåsta i min källare a la Fritzl med sina små laptopar, blackberrys och headset och fixa med min ekonomi. Då vore jag en lycklig Lotta :D

                               

Undra om det är dyrare att köpa ett stockbrokerlag eller ett fotbollslag?

Idag har jag fått prata mycket i telefon på jobbet och märk hur otroligt otrevliga människor kan vara. Vissa är super trevliga men många är också riktigt otrevliga, sådär så man undrar hur dom ens kan ha ett jobb och vänner. Well well, jag och Pelle stack till Ikea idag också, köpte en liten hylla och annat krafs, kompletterade hemmet helt enkelt. Imorgon ska jag provjobba på ett café som min kompis jobbar på, ska bli riktigt spännande! Nä, nu måste jag fan ta tag i mig själv och betala lite räkningar... blä.

Vi hörs!

Hade en underbar lördagkväll med vännerna. Det var precis lagom med folk och en underbar stämmning. Vi hade verkligen kul, i alla fall jag :D. Fram tills att Calle och Pelle av någon anledning bestämmde sig för att lägga mig i badkaret som var fullt med vatten. Har spenderat min måndag åt att försöka komma på en värdig hämnd. Förslag?

                                              

Senare på kvällen fram mot typ 4 eller 3 på natten (beror ju på hur man ser det, det blev ju helt plötsligt vintertid) var vi bara några stycken kvar och en vän började berätta om en organisaion han är vice ordförande i. Dom hjälper fattiga i Sri Lanka som blivit offer för Tsunamin. Först tänkte jag precis som du antagligen tänker nu; men herre gud Tsunamin var ju för jättelänge sen. Men saken är den att massor av människor bor fortfarande i tält för att deras hem blev förstörda och det är enorm arbetlöshet.

Nu menar jag inte det man brukar mena när man var full klockan 3-4 och säger att en sak ledde till en annan, utan jag menar att en sak ledde till en annan och nu har jag och Pelle planerat en resa till Sri Lanaka i januari för att jobba ideellt. Självklart ska vi också passa på att se landet och relaxa efter julrushen. Vi hade nämligen tänkt åka till Asien efter jul i alla fall och hur kan man bättre förena nytta med nöje? Det som är så bra är att vi bor då hos vår kompis och han känner till människorna och området så han kan visa oss dom riktiga pärlorna, du vet alla dom där sakerna man missar om man är där som turist bara. T.ex. har de en tefabrik i bergen där de torkar tebladen på övervåningen och så kan man sitta på undervåningen och drick helt färskt te. I bergen. På Sri Lanka. Paradiset.

Om ni vill kolla in organisationen så gå in på http://www.tkjell.se/

Verkligen underbar helg.

Lite vila. Har sprungit runt och fixat hemma hela morgonen/förmiddagen. Det har blivit väldigt fint faktiskt. Vi ska ha lite kompisar över i kväll och jag försöker att inte låta min pedanta sida ta över hela dagen. Allt kan inte vara perfekt när två människor under 21 har sin första lägenhet. Och sen att försöka kompromissa mellan bådas viljor (som är ganska starka). Jag vill självklart ha mina grejer och saker som jag gillar men samtidigt vill jag att det ska synas att Pelle också bor här. Det betyder att jag har fått offra vissa rosa saker. Även om det inte blir direkt stilrent när man blanda rosa tyger och söta små ljus och potpuri-skålar med prylberoende och gitarrer (min pojkvän tycker nämligen att det är snyggt med sladdar och pedaler och annat som ligger framme, han tycker det går att dekorera med CD-skivor och han tycker att en förstärkare är en möbel). Som sagt, även om det inte blir stilrent så blir det som vi vill ha det, en Pelle och Kim-stil som passar vårt hem som firren i plurret.

Igår kväll gjorde jag klart lampan till sovrummet. Blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Jag gjorde så att jag tog en vanlig rislampa och så limmade jag på bitar av silkes papper i rött (här på bilden ser det mer orange ut), lila och svart, de färgerna som vi har i sovrummet. Det blev  verkligen ett så fint ljus! Mycket bättre än de kalla vita ljuset som var innan. Jag trodde det skulle bli ful med att vissa bitar överlappade varandra men ju längre jag kom såg jag att det liksom var det som gav lampan liv och att den blev väldigt annorlunda.

Sitter och tittar ut på regnet. Kom att tänka på att det kommer dröja så länge innan jag kan gå med vårjackorna igen. Nu ska det vara dun hit och ull dit. Varmt och instängt. Mycket kommer jag sakna med sommaren men inget så mycket som lätta, tunna, skitsnygga och sköna kläder.

Hej!

Hej. Nu sitter jag och käkar lite frukost och ska snart dra iväg till jobbet. Idag är en stressig dag för det är filmvisning och bakning så det kommer dubbelt så många ungar som det kommer annars. Men det ska nog gå bra. Sen i kväll ska vi ha en mysig hemma kväll jag och killen, kolla på nya TV:n. :) Sen ska jag försöka tänka ut någon hämnd för att han drog in mig i duschen igår och duschade ner mig med kläderna på!