Jobbetik
Du vet den här känslan man får av att man dragit på sig för mycket jobb, du vet när man får lön från sex olika arbetsgivare för att man helt enkelt jobbar på sex olika ställen. Så har jag kanske känt lite nu. Och nej, jag tjänar inte mer än den som har ett jobb för jag jobbar inte mer, jag har bara fler jobb men inte mer jobb. Ibland känns det som ett jobb i sig att hålla reda på tider och pass på alla olika ställen. Jag ser hur jag en dag kommer att vakna och åka till helt fel ställe för att jobba. Än så länge har det inte hänt i alla fall.
Igår när jag tog sista pendeltåget hem på kvällen (eller efter 00 räknas det väl som natt?) så satt jag och undrade om jag nu var tvungen att hålla mig uppe när jag kom hem eller och jag fick gå och lägga mig direkt. För det är en av sakerna som är knepigt med olika jobb varje dag, att jag, som igår, började på skolan kl 8 (dvs gå upp klockan 6) och sen efter det var jag ledig på eftermiddagen ett par timmar och sen jobbade jag till midnatt (dvs komma hem klockan 01 om jag har tur med tåg osv.). Det fungerar ju så länge det ligger på det sättet men om det är tvärtom att jag kommer hem klockan 01 och ska upp klockan 6 då är det värre. Eller rättare sagt; då går det inte. Men det är väl det som är det underbara med att vara extra överallt, jag väljer precis själv vilka pass och inte som jag vill jobba, jag gör mitt eget schema. Behöver jag pengar så kan jag jobba jättemycket sen om jag vill åka bort en månad behöver jag inte fråga någon om lov.
Den sidan till det här som jag tycker är tråkig är att jag aldrig riktigt blir hemma någonstans. Jag är sällan den som vet bäst på jobbet, utan jag är alltid lite nubie överallt. En del säger att det är en stor fördel för då kan dem inte förvänta sig så mycket av en och man kan göra hur mycket fel som helst eftersom man är nybörjare. Och visst är det så. Jag behöver inte ens oroa mig för att göra ett dåligt jobb eller för ekonomiska krisen för den delen heller, för det värsta som kan hända är väl att jag får sparken från ett ställe eller två för att ta i, men då har jag fyra ställen kvar, jag tror inte jag svälter direkt. Visar det sig en dag att ekonomin inte går ihop, ja men då är det väl bara att plugga. Huvudsaken är att jag känner mig fri nu att göra som jag vill. Jag jobbar inte på bra på mitt jobb för att jag måste utan nu gör jag det för min egen skull, för att jag tycker att det är kul och för att jag lär mig. Och jag har verkligen lärt mig mycket, det bästa från alla olika jobb känns det som. Sen när jag börjar plugga så kan jag välja och vraka mellan extrajobben.
Det värsta är att jag vill ha fler jobb. Jag är så rastlös och tröttnar så lätt, jag vill prova på något nytt, igen och igen. Om ett år kommer jag väl ha 12 jobb. Men än så länge är jag ung. I framtiden hoppas jag att jag hittat det jobb jag verkligen trivs med och stadgat mig. Slutat playa runt och ha något seriöst som jag älskar jag kommer lägga alla tillfälliga kontakter bakom mig och vara trogen en enda, den rätta. Så kommer vi leva lyckliga i alla våra dar, mitt jobb och jag.
Igår när jag tog sista pendeltåget hem på kvällen (eller efter 00 räknas det väl som natt?) så satt jag och undrade om jag nu var tvungen att hålla mig uppe när jag kom hem eller och jag fick gå och lägga mig direkt. För det är en av sakerna som är knepigt med olika jobb varje dag, att jag, som igår, började på skolan kl 8 (dvs gå upp klockan 6) och sen efter det var jag ledig på eftermiddagen ett par timmar och sen jobbade jag till midnatt (dvs komma hem klockan 01 om jag har tur med tåg osv.). Det fungerar ju så länge det ligger på det sättet men om det är tvärtom att jag kommer hem klockan 01 och ska upp klockan 6 då är det värre. Eller rättare sagt; då går det inte. Men det är väl det som är det underbara med att vara extra överallt, jag väljer precis själv vilka pass och inte som jag vill jobba, jag gör mitt eget schema. Behöver jag pengar så kan jag jobba jättemycket sen om jag vill åka bort en månad behöver jag inte fråga någon om lov.
Den sidan till det här som jag tycker är tråkig är att jag aldrig riktigt blir hemma någonstans. Jag är sällan den som vet bäst på jobbet, utan jag är alltid lite nubie överallt. En del säger att det är en stor fördel för då kan dem inte förvänta sig så mycket av en och man kan göra hur mycket fel som helst eftersom man är nybörjare. Och visst är det så. Jag behöver inte ens oroa mig för att göra ett dåligt jobb eller för ekonomiska krisen för den delen heller, för det värsta som kan hända är väl att jag får sparken från ett ställe eller två för att ta i, men då har jag fyra ställen kvar, jag tror inte jag svälter direkt. Visar det sig en dag att ekonomin inte går ihop, ja men då är det väl bara att plugga. Huvudsaken är att jag känner mig fri nu att göra som jag vill. Jag jobbar inte på bra på mitt jobb för att jag måste utan nu gör jag det för min egen skull, för att jag tycker att det är kul och för att jag lär mig. Och jag har verkligen lärt mig mycket, det bästa från alla olika jobb känns det som. Sen när jag börjar plugga så kan jag välja och vraka mellan extrajobben.
Det värsta är att jag vill ha fler jobb. Jag är så rastlös och tröttnar så lätt, jag vill prova på något nytt, igen och igen. Om ett år kommer jag väl ha 12 jobb. Men än så länge är jag ung. I framtiden hoppas jag att jag hittat det jobb jag verkligen trivs med och stadgat mig. Slutat playa runt och ha något seriöst som jag älskar jag kommer lägga alla tillfälliga kontakter bakom mig och vara trogen en enda, den rätta. Så kommer vi leva lyckliga i alla våra dar, mitt jobb och jag.
Kommentarer
Trackback
