Chamomile

Pelles bror var ju i Stockholm över helgen och han har precis fyllt år så vi gav honom som present att vi tre skulle gå och spela lasergame, du vet när man krigar och skjuter varandra med laserpistoler, så barnsligt roligt! Det var verkligen uppskattat av honom också. Grejen är att man blir helt inne i spelet och springer runt där på banan och känner sig så jävla Arnold Schwarzenegger (före guvenörstiden självklart). Efteråt är man helt svettig för man tar det ju på blodigt allvar. Jag gjorde ganska bra ifrån mig, dvs jag kom varken näst-sist eller sist och vårt lag vann!

Efter det så gick vi och visade svärsonen Stockholm och jag inhandlade två par vinter stövlar, äntligen hittade jag några utan klack som ändå inte såg ut som barnstövlar och inte var så spetsiga i tårna. Så värdelöst när de gör stövlar man ska gå med på isen med klack, hur tänker man om man gör sådana i Sverige? Hört talas och djup snö som döljer feta, livsfarliga isfläckar? Hur som helst slutade inte shoppingrundan med det utan vi trippade vidare till Siba och skulle kolla på en TV. Fast både jag och min  "sambon", som det nu så vuxet heter, var väldigt tydliga med varandra att idag skulle vi bara titta och inta köpa så tror du inte att vi några minuter senare promenerar ut en platt Samsung tv rikare. Till vårt förvar så hade den ju massa viktiga grejer som inbyggt HD-kort, inbyggt digitalbox, anslutning till PC och en massa saker på ett språk som jag är totalt obegåvad på. Det enda jag förstod var att de där sakerna var tydligen bra och jag försökte verkligen hänga med säljaren babbel "grejen som är bra med den här modellen är att om ni kopplar in..." och där var jag lost. Ungefär lika lost som jag var när jag köpte min kamera i somras och dem började snacka märken och minneskort och sladdar och grekiska, om inte mer. Hur som helt ska vi hämta TV:n nån gång i veckan (man vill ju inte gärna gå och shoppa med en TV i väskan, även om min väska säkert är stor nog att rymma en TV om jag bara sorterade ut smink, speglar, kalendrar, böcker, koftor, halsdukar, gamla kvitton, nagelfilar och alla andra nödvändiga saker som jag har däri).

Jag säger bara kalla, blöta vinter, jag är beredd, BRING IT ON!

Efter det åkte vi hem och käkade middag och gjorde oss redo för att gå och se en pjäs en kompis till Pelle medverkade i. Vi mötte upp några av hans kompisar och satte oss sedan bekvämt ned för att njuta av Strindbergs poetiska ord utspelade av unga skådespelare. Det var väldigt bra. Och efter att ha fått min pojkvän att förstå att ingen vill gå ut på en söndag och dricka öl, så åkte han motvilligt med mig hem men ekade hela tiden "varför måste alla jobba i morgon, när jag för en gång skull är ledig".

Jag jobbar också i morgon så jag tackar för mig lite Strindberg inspirerat; 

Ack och ve, nå det vore väl tid för mig att gå till sängs då det förefaller mig att morgondagen kommer att bringa än fler ting och bekymmer att ta itu med. Adjö då.