Chamomile

I morse var jag så förbannad när jag kom till jobbet. Varje morgon tar jag nämligen tunnelbanan en station och just idag satt en mörkhyad kvinna i min vagn. Det var tydligt att hon inte mådde något bra och hon satt och ropade för sig själv. Jag och en man gick igenom vagnen för att vi skulle till andra sidan. Där satt ett äldre svenskt par och tittade på kvinnan som satt och ropade. Mannen som gått precis framför mig var klart invandrare, från vilket land vet jag inte, men det var tydligt att han hade utländskt ursprung. Det var inte förrän jag och mannen kom fram längst fram i vagnen, där paret satt, som vi kunde höra vad de sa.

"Usch, blattar som kommer till vårt land och bara lever på bidrag".  Mannen som gått framför mig tittade på dem och sa med klar brytning;

"Så kan du inte säga". Kvinnan tittade inte ens på honom utan mumlade något ohörbart till sin vithårige partner och tittade ut genom fönstret. Mannen fortsatte;

"Det är vi som gör det skitjobb som ni svenskar inte vill göra. Jag jobbar på en begravningsplats för att ni inte vill ta hand om era egna döda".

Det sved i mig när han sa det sista ordet precis som dörrarna öppnades, jag ville verkligen inte gå av, jag ville verkligen se fortsättningen av den här diskussionen och jag ville se mer av mannen som totalt ägde, inte bara en men två, personer, som var äldre än honom och dessutom ägde han dem på deras eget språk som han säkert lärt sig på väldigt kort tid. Men hade tidsmässigt inte råd att åka några extra stationer och sedan åka tillbaka bara för att höra en debatt som på 2000-talet inte ens borde existera. 

Jag funderade på vad jag sagt om jag åkt vidare i den vagnen. Jag skulle nog vänligt frågat paret hur det kommer sig att tåget rör sig när det sitter en blatte i förarstolen, alltså en person som inte jobbar utan bara lever på bidrag, och hur fick de tag på sina SL-biljetter för det kan ju inte ha varit i kiosken där den där libanesen sitter, för han jobbar ju inte, han lever ju på bidrag och hur fan fick de stämpel på sin remsa när den syriska kvinnan sitter i spärrarna och lever på bidrag utan att jobba. Sen skulle jag berätta om en grupp människor som faktiskt lever på statens pengar utan att jobba; pensionärerna, sådana som de själva är. Hur kommer det sig att människor tål att pensionärer får vila med pengar men vi tål inte om en enda invandrare är sjuk och inte klarar att ta hand om sig själv utan hjälp?

Tillslut skulle jag nog spottat kvinnan i ansiktet och sagt "men oj, vem ska nu städa upp det där? Ser du någon blatte som kan komma och städa upp här för inte ska väl en vit kvinna behöva städa upp sin egen skit? Vad är det då för samhälle vi lever i?"

För nej, det är inte det samhället vi lever i. Vi är bortskämda med att vi har invandrare som städar våra gator, tar hand om våra äldre och fixar våra gravplatser. Ofta är dem mycket överkvalificerade för de jobb dem får när dem kommer till vårt land. 

Inte nog med att de gör våra skitjobb, sen ska de få stå ut med sådana här påhopp hela tiden. Jag tittade mig om i vagnen i morse och det var väldigt många invandrare, så många att jag tyckte att det skulle vara en väldigt liten odds att varenda en av dem skulle gå upp skittidigt och sätta sig på en tunnelbana, om det nu inte var så att de hade ett jobb att åka till.

Jag är tacksam. Jag är grymt tacksam för att de kommer hit och jobbar. Jag är tacksam för kulturen, språken och förståelsen de för med sig. De är i sin tur tacksamma för att de förhoppningsvis hittat de dem sökte när de åkte hit. Det sker ett utbyte som borde göra alla nöjda. Tyvärr är inte alla nöjda, men synd för dem, för dem blir bara färre och färre.

Hoppas inte att någon av er råkat ut för något liknande.